Guatemala and the lost civilization

Vi flög i stort sett över hela USA både på väg hem från Lima och på vägen tillbaka från Köpenhamn till Guatemala City.

Väl framme, efter att ha spenderat natten på New Yorks flygplats, kom vi i kontakt med ett hostel som körde och hämtade oss direkt från flygplatsen. Guatemala Citys flygplats ligger verkligen i city, och hostelet låg därför bara 5 minuter i bil därifrån.

Ett övergivet hus i Guatemala City

Vi checkade in, bytte om, och drog ut på stan. Allt var stängt, påsken firas seriöst i Guatemala och folk från hela Centralamerika kommer till Antigua, en stad 2 h från Guatemala City för att se de processionståg som de håller varje påsk. Ganska trötta och hungriga tog vi bussen ner till centrum, massor med folk, matstånd överallt o försäljare som tryckte upp sina varor i ansiktet på dig.

Graffiti med politiskt budskap, många försvann och är fortfarande försvunna under flera av krigen i Syd- och Centralamerika.

Vi köpte platanos, chevres = korv, mango och satte oss på torget och bara tog in det faktum att vi nu befann oss i Guatemala City.

Törstiga gick vi o beställde en vatten, försäljaren ger oss då en coca cola. När vi på nytt ber om vatten pekar han på all läsk han har liggande i sin kylbox, vi blir förvirrade, vi vill ju ha vatten. Tydligen måste man då ytterligare i klarspråk uttrycka att man vill ha agua pura = rent/bara vatten, agua tolkas tydligen som vilken flytande dryck som helst.

Boris köper jocotes

Vi kollade på processionståget, alla gick klädda i långa dräkter, allt i vitt och lila. Vi satte oss ner för att i lugn o ro titta på tåget och började prata med en man som förklarade att man bytte färg och att morgondagen, långfredagen, var dagen då alla bar svart medan man idag, skärtorsdagen bar vitt.

Kvinnorna i vita dräkter med vita slöjor

Männen i långa dräkter

Förutom processionerna dekorerar man också gatorna i religionens namn under påsk-veckan

Dagen därpå åkte vi på nytt in till stan, åt god mat och gick omkring o njöt av allt liv. Trots av Guatemala City beskrivs som en farlig stad var det inget som vi märkte av under vår korta vistelse. På kvällen tog vi bussen till Flores tillsammans med en kanadensare som bodde på samma hostel som vi. 10 h i buss, mitt i natten gick förvånansvärt snabbt, vi börjar kanske bli vana vid resandet nu…

Vi kom fram till Flores i mörker o såg soluppgången innan frukost

Väl i Flores tog vi under fredagen en båt till San Miguel och promenerade sen genom skogen till en strand, La Playita. Riktigt het dag och en schysst strand, massa familjer som ockuperade varje skuggad centimeter med ganska avancerade beachgrejer. Grillar, stora grytor, flera kylboxar fulla med öl o läsk, uppfällbara bord och filtar, barn, vuxna och gamla, allt om vartannat i högljudda diskussioner . Badar gör man med kläderna på och i solen vistas man inte mer än absolut nödvändigt.

Boris och Hanna intar beach-scenen.
Fel nr 1:
Vi lägger oss i solen på våra saronger. Sneda blickar riktas mot dessa två idioter, i solen, frivilligt?!
Fel nr 2:
Badkläder. Hanna i sin leopardbikini och Boris i sina surfshorts. Inga långbyxor (guatemaltekerna badar med jeans!!!) ingen långärmad tröja, ingen keps, helt bara om kroppen.
Fel nr 3:
Tomhämta sånär som på en bok. Vi hade inte med någon mat alls vilket också måste ha betraktats som helt otroligt. Som tur var gick det även att köpa mat på plats, såklart, men vi möttes minst sagt av skeptiska blickar.

I båten på väg över från Flores till den strand vi besökte

Under hela vår vistelse på den stranden hade vi inte en minut för oss själva utan att vara i blickfånget för hundratals solskygga guatemalteker.

Väl hemma på hostelet drack vi varsin drink, snackade med några norska killar och bestämde att vi följande dag skulle till Tikal ihop, en Mayaruin i Machu Pichus omfattning och betydelse.

Vi åt tacos o skylade för ett ösregn som kom från ingenstans

Ljuset från innan regnet var helt magiskt.

Kjell, kajaker bara till dig!

Vi frågade kvällen innan när frukosten börjar, 6 sa kvinnan då, självklart börjar inte frukosten förrän 6.30 när vi samma morgon stressade står o väntar och ska på en buss kl 7 som tar oss till Tikal.
Hanna frågar kvinnan i köket om hon hinner fixa 5 frukostar innan kl 6.40 då vi måste hinna med en buss eller om vi istället borde köpa frukost någon annanstans.
Nejnej, det är inga problem försäkrar hon. Vi väntar tålmodigt men ingen frukost kommer. Till sist hinner klockan bli 6.50, brottom, och vi lyckas övertala dem att få med oss frukosten att äta på vägen.
Vi hinner precis till klockan 7, men självklart är bussen sen och vi hinner i god tid äta upp vår frukost på trottoarkanten…

Frukost på trottoaren

Tikal var helt fantastiskt. Återigen svårt att tänka sig att man så många generationer före vår hade de färdigheter som speglas i dessa ruiner. Tikal har inga naturliga vattenkällor och man var därför också tvungen att skapa vattensystem för att laga regnvatten.
Tikal låg oupptäckt en lång tid då skogen växer så otroligt fort i dessa områdena, det var först när skogsarbetare som från toppen av gummiträden såg ruinerna sticka upp över trädtopparna som man började gräva och hugga bort all skog och rötter som vid den tidpunkten helt begravde ruinerna. Ett tidskrävande arbete som går ut på att man först hugger av rötterna och låter dem dö under flera års tid innan man kan börja avlägsna dem för att inte skada eller dra med bitar av ruinerna.

Vi såg lekfulla apor som hängde i lianer, precis som på TeeVee ; )

Det tempel som syns på bilden är samma tempel, nr 4, som användes i inspelningen av Star Wars Episode IV

Uppe på ruinerna kände vi oss minst sagt höjdsjuka, bara tanken på att män utan säkerhetsåtgärder har byggt dessa enormt respektingivande höga ruiner får det att kittla i magen. Varmt var det dock och vi lyssnade på vår guide i drygt 2 h innan vi själva gick runt på området o tittade på ruiner, fina fåglar, apor o andra roliga djur. I bussen på väg hem somnade alla i mer eller mindre obekväma ställningar.

Boris på toppen, ca 60 m över marken, av en ruin.

Dagen därpå åkte vi till Lanquin, en helt underbar liten by i Verapaz området i Guatemala som har mycket ursprungsbefolkning kvar. Vi bodde på ett fantastiskt hostel nära en flod som vi genast badade i. Dagen därpå chillade vi på hostelet, var med på ”tubing”, där man satt i en stor uppblåsbar flytring, hade med sig ett par öl i en nätpåse och bara gled ner längs med floden. Hur relaxing som helst och ett grymt sett att både se och kunna ta det lugnt på samma gång.

På hostelet bodde det till Hannas förtjusning inte mindre än 3 hundar och två katter, en inte äldre än nån månad.

Denna utsikt hade vi varje gång vi duschade i Lanquin.

Dagen därpå gjorde vi en tur till några grottor som låg en mil från Lanquin, häftig upplevelse men otroligt kallt inne i grottorna. Väl ute svingade vi gunga högt upp och ner i en flod innan vi gick genom ett naturreservat, Semuc Champey och badade i naturliga pooler i en flod. Obeskrivligt skön känsla att få lov att svalka av sig efter att ha gått i djungel.

En flicka som sålde choklad och visade oss kakao-frukten.

Väl hemma utnyttjade vi hostelets happy hour innan båda däckade skönt efter en lång dag.

8 nästa morgon tog vi en buss till Antigua tillsammans med en amerikanska från vårt hostel, sov där en natt innan vi tog en buss till San Pedro, en stad vid Atitlan-sjön. Jättevackert väl framme vid sjön, tog in på ett hostel som skulle visa sig vara värsta fest-stället. Vi njöt av den fina platsen, av en ridtur på häst och flera simturer i sjön innan vi i förrgår tog en buss tillbaka till Antigua för att spendera ytterligare en natt där innan vi igår tog bussen till El Salvador.

Kaffe som ligger på tork

Efter ett skönt svalkande dopp i Lago Atitlan

Antigua

På stranden i El Tunco, El Salvador

Vi gick av bussen  i Tunco, tänkte att vi skulle surfa, men insåg att det är för mycket stenar och klippor i vägen för att vi som nybörjare ska våga oss på att surfa här. Tydligen tar vintern och regnperioden, vilken nu precis har börjat, med sig stenar från havet och upp på stränderna.

Vi fick ett tips om att en strand nära Tunco, El Zonte, skulle vara en lite sandigare strand med färre stenar och klippor att slå sig på så vi åkte alltså dit idag och provade våra surf-skills.

Det gick bra för oss båda så länge våra instruktörer stod och coachade oss men när vi försökte själva senare under dagen gick det väl sådär. Vi blev trötta men stannade ändå under flera timmar och chillade på stranden när vi inte försökte oss på att surfa i de vilda vågorna.

Imorgon fortsätter surf-äventyret…