(A)live in Peru

Nej, vi har inte:
-blivit sjuka
– kidnappats
– eller gått vilse…

Anledningen till att vi inte har skrivit på länge är att en person som stod oss båda väldigt nära gick bort i en olycka för ca 3 veckor sedan. Vårt res-mode kom liksom av sig helt och hållet och vi spenderade 2 veckor i där vi knappt gjorde någonting i brist på lust.

Vår försäkring täckte en hemresa och vi var en runda i Sverige på begravning mellan den 12 och 20 april. Så alla som hört ryktas om att vi var i Sverige och som vi inte sa något till, det var alltså ingen personlig diss, bara brist på tid att ses och hela resan var tillägnad familj och begravning.

Men, nu är vi alltså back on track.

När vi senast skrev var vi i Nasca, kollade på Nazca-linjerna och njöt av att äntligen vara tillbaka i värmen igen.

Vi hade stora förhoppningar på schysst beach-häng längs den peruanska kusten efter att ha spenderat någon månad i ett betydligt kallare klimat i Bolivia och bergiga Peru. Vi tog en buss från Nasca (öken utan hav) till Paracas, ett stort naturreservat och den närmsta staden om man vill åka båt ut till Islas Ballestas. Vi sov en natt där och gjorde en båtutflykt till öarna på förmiddagen, såg delfiner, pingviner och massor av sjölejon, innan vi på eftermiddagen gjorde ytterligare en utflykt till naturreservatet. I detta naturreservat (en enda stor öken) spelades scener från Apornas Planet in.

Schysst och totalt annorlunda från våra tidigare erfarenheter, i vårt lite avmätta turist-tillstånd tyckte vi ändå inte att det var så jätteimponerande.
Det är en ganska obehaglig upptäckt som vi gjort under vår resa, allteftersom tiden går så blir man avtrubbad och har till sist svårt att ta in all ny information, alla nya upplevelser och intryck.
Det når inte riktigt fram på samma sätt när man varit ute och besökt nya platser i 3 månader.
Ja, vi vet, det låter hemskt och väldigt bortskämt, men det är svårt att känna samma hunger när allt man sett har varit nytt under en så lång tid.

Vi tog en buss redan samma kväll till Lima. Kom fram ganska sent och fick skjuts av en skön taxi-kille som berättade en massa om det politiska läget i Peru (Peru gick till val den 10 april). Vi hittade till slut ett okej hostel och checkade in.

Under våra första dagar i Lima hängde vi en del i en park precis vid havet, vi drack sköna juicer och åt god peruansk mat. Mycket moln, som ett tjockt täcke, låg över Lima och vi frös faktiskt då o då. Det var för kallt för att bada men vi spenderade en del tid med att imponeras av alla surfare.

Vi gick ut på lördagen, hamnade på ett ställe som spelade pachanga, typ populärmusik latino-style efter att ha åkt taxi över halva stan i sökandet efter techno.

Vi längtade ut till havet och åkte således till en stad som en peruanska tipsade om, Huacho. Ca 4 h norrut ligger denna glömda stad.
Vi spenderade dagarna på stranden, helt ensamma, åt god och billig fusion-mat av peruanskt och asiatiskt = Chifa, sov mycket och njöt av att vara de enda turisterna i hela stan. Alla vi mötte frågade nyfiket vad vi gjorde i deras stad, inga turister kom någonsin dit påstod de.

Vi åkte tillbaka tidigare än vad vi från början tänkt. Huacho var lite av en besvikelse, en ganska illaluktande, smutsig och nerskräpad stad med ganska lite “att göra”.

Tillbaka i Lima gick vi på bio, njöt av god mat, och träffade upp vänner till en av Hannas vänner, Maria. Maria har bott flera år i Lima och gav oss numret till två av hennes nära vänner här nere. Eftersom vi inte har med oss någon telefon tog det några dagar att få till en träff då vi hela tiden var tvungna från telefonkioskar och de inte kunde ringa tillbaka till oss. (respekt för den tidigare generationens resenärer, det minst sagt underlättar med telefon) När vi väl möttes upp spenderade vi en kväll i Barranco, den stadsdel där Maria bodde. Riktigt lyckad kväll och roligt att få lov att ta del av deras vardag och också se allt som Maria så länge berättat om.

Peru generellt har varit ett fantastiskt land.
Människorna har, bortsett från kanske något undantag, varit otroligt vänliga och hjälpsamma.
Maten, supergod.
Själva landskapet och dess variation helt fantastiskt.
Vi är bara ledsna att vi inte hade mer tid.
Då Peru gick till val den 10 april hotades landet av generalstrejker och då vi hade ett flyg hem den 12 april vågade vi således inte röra oss alltför långt bort från Lima för att inte riskera att missa flyget hem.

Vi flög alltså hem till Sverige den 12 april och är nu äääntligen tillbaka i det varmare klimatet, men nu i Centralamerika på vår väg ner mot Sydamerika återigen.